Trevligt med besök...

Det blev en del läsning i går. Läser just nu Jessica Anderssons bok När kalla nätter plågar mig om hur det var. Det är en gripande om hur utsatta barn är i en i bland mycket hård verklighet som barn som lever i missbruksfamiljer är med om.

För mig väcker den många känslor av både ilska och ledsamhet. Jag kan ju säga att jag har både personliga erfarenheter och sådant jag varit med om i mitt yrke av hur detta påverkar barns vardag. Det är så sorgligt vilket svagt skyddsnät det många gånger finns kring dessa barn och deras familjer. jag vet också hur lojala barn är emot sina föräldrar.

Jag har även kritiska åsikter om hur det kan fungera i vissa fosterfamiljer och om hur sociala myndigheter följer upp hur det går för barnen. Detta är i dagarna uppmärksammat en hel del i medier om hur barn farit illa även där på olika sätt. Så tragiskt! men jag vill också ha sagt att et även finns underbara människor som verkligen gått in för att dessa barn ska kunna växa upp till mera hela individer och verkligen öppnat både sin famn och sitt trygga hem. En stor eloge till dem!

Min svägerska Gun kom på besök tillsammans med sin särbo. Alltid trevligt att ses och det blev mycket trevliga samtal om ditt och datt över både lunch och en kopp kaffe. Hon har sålt sitt radhus nu och är på gång att flytta in i en lägenhet - en ny fas också i hennes liv. Ska bli spännande att åka och hälsa på då hon kommit till rätta.

Appropå det... det blev tal om värderingar. Värderingar om bättre och sämre bostadsområden. Man kan fundera på hur en del värderar en om man faktiskt bor i så att säga "fel" område... Själv tycker jag att det är trist att man i bland blir dömd på förhand genom detta eller att man ser ut på ett visst sätt... Varför inte bara försöka att lära känna person/personerna innan man gör sig en bild om människan i fråga? Det yttre har för mycket betydelse kan jag i bland tycka!

Lika så med ryktesspridning bland människor. En sak som hänt kan till sist ha blivit en helt annan berättelse än vad det ursprungligen var.

På en lite ort kan detta bli mycket obehagligt. Vad är det som gör oss så rädda att man hela tiden gör sig en egen bild i stället för att prata med den det gäller? Jag känner även att det är trist att man många gånger dömmer andra i stället för att vara mer förstående...

Jag är inte felfri heller, men detta är en av de saker jag jobbar på. Jag tycker att även jag möter sidor hos mig själv som jag tycker mer eller mindre illa om. Men, man kan bara ändra på sig själv... och väldigt sällan kan man ändra på andra.

Nåja, vad som är trist är att jag håller på att bli riktigt förkyld. Jag känner att det inte riktigt finns tid till att bli sjuk just nu... eller gör det någonsin det?

I kväll sänds ett av mina favoritprogram... det som handlar om de funktionshindrade som bor på gruppboende i Köping. Det är verkligen ett program som är gjort med mycket kärlek och omsorg och jag skrattar med dem!

Har även förberett mig inför morgondagen och planerat vad vi ska göra. Det kan nog bli trevligt på eftermiddagen då vi har startat en studiecirkel på jobbet. Den handlar om att stärka barns självkänsla. Mycket intressant material och många viktiga frågeställningar som vi ska diskutera i arbetslaget. Känns spännande och viktigt!

Nä nu ska jag snart ta hand om rostbiffssteken som finns i ugnen. Blir en fin söndagsmiddag... Hoppas nu på att förkylningen inte blir sämre till i morgon....