Lördag och julklappsbrydderier...

Jaha här sitter jag och funderar och funderar... Egentligen kanske man skulle tänka som min mamma som har slopat det här med klappar till jul helt. I alla fall till sina egna barn... Nä, sådant har jag slutat med för länge sedan, sa hon då jag påtalade att jag börjat tänka på det redan.Jag hoppas att hon köper något till sina barnbarn i alla fall om inte annat.

Själv skickade jag iväg en förfrågan till våra barn/styvbarn om vad som kunde vara lämpligt att köpa till bonusbarnbarnen? För vad kan vara en bra present? Egentligen så är det andra värden som ska värderas denna högtid, eller?

Jag tycker i och för sig att det är såååå roligt att ge bort presenter! För mig är det också viktigt att verkligen tänka på det känns personligt. Jag vill att det ska kännas som att jag har haft en tanke med min present.

Egentligen tycker jag att det är mer viktigt att få ta det lugnt och att få njuta av god mat och förhoppningsvis gott sällskap.

Joakim och hans Emilie var till oss i helgen. Han kommer glädjande nog att göra oss sällskap i år. Förhoppningsvis kommer även min Robin hit över jul också. Det känns som om detta kunde bli en rolig jul...

I´m back home again...

Ja, så var man hemma igen efter en tur till sin gamla "hemstad", om man nu kan säga det. Jag har funderat flera gånger över det där med hemstad för min egen del. Jag vet inte om jag kan kalla något hemstad, eftersom jag har flyttat så många gånger i mitt liv. Jag känner inte att jag kan säga att där eller där har jag mina rötter då vi flyttade så mycket i min barndom, men i Hudiksvall har jag bott större delen av mitt vuxna liv.

Det var i alla fall ett trevligt besök och ett trevligt syfte med min visit i staden. När jag så äntligen kom fram så bjöd mamma på middag. Den här gången serverades det stuvade makaroner och köttbullar. Allt smakar ganska bra då man är hungrig. Jag hade hämtat upp Robin och brorssonen Marcus på vägen så vi åt allihopa middag tillsammans innan vi begav oss till Folkets hus där föreställningen skulle äga rum.

Jag får erkänna att det var en klart sevärd föreställning Jag är förundrad över vad duktiga de barn och ungdomar som deltog i showen var! Modershjärtat klappade lite extra då min son och hans breakdancegrupp gjorde sin entré! Jag beundrar dem alla för att de har modet att framträda. Som mamma har jag alltid varit så stolt då han har uppträtt i olika sammanhang! Jag kände att jag var så glad över att jag var där för att kunna närvara vid detta tillfälle. Han verkar vara så glad och tillfreds och jag är glad att han återupptagit dansen igen.

I dag strosade vi runt på stan en stund innan jag skulle fara hem. Vi shoppade och fikade tillsammans. Jag hittade en tröja och en t-shirt till Robin och Hans. Det är ju så roligt att skämma bort andra i bland!

När vi blev fikasugna gjorde vi ett besök på Dackås konditori. De har bytt lokaler och jag var lite nyfiken på hur det såg ut. jag blev positivt överraskad över att det var så fräscht. Jag syndade och åt en Napoleonbakelse och så åt vi en varsin smörgås, mums! Jag vet att jag inte ska äta sådant slik, men i bland måste man få unna sig lite guldkant i tillvaron...

Resan hem gick bra, var in en kort sväng till Birsta i hopp om att kanske hitta en jacka, men jag hittade inget jag ville ha, kanske var jag lite för stressad. For i alla fall in i Kovland och handlade lite innan jag så småningom brummade hemåt.

Väl hemma bjöd maken på middag och det kändes bra att vara hemma igen. Mina besök i Hudik blir oftast väldigt korta och intensiva.

I kväll har jag inte gjort mycket... tittat på tv och bara slappat. Tyvärr så är en förkylning på gång. Hans är genomförkyld och ligger nu och snarkar som mest... ska nog ta och krypa ner och försöka att få lite sömn jag med. Kommer med lite uppdatering under morgondagen....

På väg till Hudiksvall

Ja, nu är jag snart på väg. Blir spännande i kväll och se kvällens föreställning! Jag har tagit det lugnt nu på morgonen och fått mig en välförtjänt vila.

Mamma ringde som vanligt, ett litet nervöst drag hon har att jämt ska veta exakta tidangivelser. Det är inte alltid så himla lätt... det blir när det blir som jag brukar säga. Jag vet ju att hon tycker att hon ser farm emot de få gånger som jag visar mig i stan, men det blir lite nervöst...

Min käre man blev lite sur då han fick reda på att jag tänkte fara ner, men det får han ju ta. Jag är ledig och tänker inte sitta hemma och uggla och jag hade ju lovat Robin att komma ner och titta på föreställningen. Jag tror att det är viktigt att hålla saker man lovar!Jag får hoppas att det beror på att kommer att sakna mig... Lilla Teddy ville han dock ha kvar hemma. Kan vara bra att han har något sällskap kvar här hemma... * L*

Jag ska ta med en bra bok, jag hoppas att det blir tid till att läsa lite i kväll. Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt. Läsning är något som jag absolut tycker berikar ens liv. Just nu läser jag en bok som heter "Hämta kraft". Det är en lite tröstens bibel... rekommenderas starkt!

När vi hade besök av svägerska och hennes son fick jag mera intressanta boktips. Hennes son Andreas läser sista åretpå lärarhögskolan. Han ska bli förskollärare. Han hade flera böcker som jag kände var intressanta och som jag kommer att beställa inom kort. Jag tror att det kan berika mig som människa och mig som yrkesmänniska.

Nä, nu ska jag packa in mig i bilen och brumma i väg till nästa mål... uppdatering kommer inom kort... skcikar med en liten bild från Hudik... blir lite vykortskänsla, men ändå...

Diabeteskoll och barnmorskebesök...

Jaha, så klöv vi veckan igen! Det är inte klokt hur tiden rusar. Jag har varit ner nu på byn för mitt årliga diabetesuppföljning hos doktor Eje. Jag vet inte varför jag är så nojjig inför dessa besök. Oftast är det inte så mycket att oroa sig för då jag nu fått till det och har ganska bra värden och jag känner inte av några direkta biverkningar av min sjukdom.

I dag var det mest positiva besked förutom att det var äggvita i urinen och det ska det inte vara så att det blev till att äta mer av min blod trycksmedicin. Alla andra värden var bra verkade det som.

Man får väl vara glad så länge det är så. Jag passade också på att fråga om det kunde vara idé att vaccinera sig mot influensan, och det tyckte han att det var, så det blir till att ställa sig i ledet till veckan då det är dagar för detta ändamål. Jag har och är lite kluven till detta. Jag tycker att man hör så mycket delade åsikter om detta. Man blir osäker, men alternativet kan vara värre?

Det blev även ett besök hos barnmorskan för ett cellprov, jag får hoppas att det inte är något negativt med det provet heller.

Jag fick hem min nya skiddress idag också och jag var mycket nöjd med den, även om den har lite fel färg... den är mestadels vit, men det var dåligt att välja på vad gällde färger på plaggen...

I går var jag i vägg till Sollefteå för att träffa Katarina på Niphälsan. Det är alltid lika trevligt att träffa henne! Det kändes som att det var länge sedan vi sågs sist. Jag känner att jag behöver tid för samtal fortfarande. Det är skönt att ibland få bena ut sina känslor med någon som är lite på sidan det man upplever, att få hjälp att få perspektiv på saker och ting. Tror att alla skulle behöva denna hjälp någon eller några gånger i livet.

I morgon bär det iväg till Glada Hudik igen. Jag ska se dansföreställning som min son är med i. Mamma har fått tag i biljetter och jag tycker att det ska bli jättekul! Får passa på att shoppa lite också kanske... en och annan julklapp kanske det också blir, vad vet man?

Vi fick ju lön i går... jippie... tyvärr var det ingen större shoppinglust. Så kan det vara då man har pengar och man kan handla, men lusten finns inte... ja, ja... Sollefteå bjöd inte på något vidare väder, så det blev en kort sejour i går. jag får väl ta igen detta då jag far söder ut i morgon...

Nu ska jag försöka att tillaga någon slags lunch. Utanför mitt fönster klarnar det upp och solen tittar fram, alltid något att glädjas åt. det gäller att hitta glädjeämnena i vardagen, även det lilla!

Snart fars dag

Kom och tänka på att det snart är fars dag. Man kan tycka och känna olika saker inför denna högtidsdag. Själv har jag ingen pappa kvar i livet. Han skulle ha varit 72 år nu om han varit i livet.

Jag hade en komplicerad känsla och förhållande till min pappa då han levde. Det var egentligen inte en speciellt bra kontakt vi hade.

Mina föräldrar skiljde sig då jag var 9/10 år. Jag flyttade med min mamma och mina bröder och vi bodde på samma ort ett kort tag innan pappa efter en del turer flyttade utrikes. Sedan träffades vi väldigt sporadiskt sedan jag flyttade norr ut med mamma.

Jag funderar ibland hur mitt liv och mitt förhållande till pappa hade sett ut i dag om han och mamma hade fortsatt att leva tillsammans och jag hade fått växa upp med båda mina föräldrar. Jag tror dock att det är mycket som hade sett annorlunda ut...

Jag tror att alla barn som har föräldrar som skiljer och som skiljt sig tycker att en del saker känns och är jobbiga. Jag har saknat att de inte levt tillsammans, men saknar så klart inte alla bråk som jag kommer i håg. Jag har haft en blandad känsla inför min far då han var ganska auktoritär och ganska hård i sin uppfostran.

Han fick dock ett ganska jobbigt slut då han dog i lungcancer. Jag hade inte haft kontakt med honom på flera år sedan vi hade en konflikt. Jag fick reda på att han dött när det nästan gått ett halvår sedan han dog.

Min egen son har valt att bo kvar hos sin pappa ,vilket i det läge jag skiljde mig från hans pappa var det bästa. Jag tänker inte och tycker inte att jag som mamma är bäst som förälder bara för att jag är mamma. Jag vet dock att ha tycker att det ibland varit väldigt jobbigt att detta hände!

Många tycker ganska illa om denna dag. Alla har inte kontakt, eller har dålig kontakt med sina pappor och tycker attdet blir jobbigt med denna högtid, de tänker att det till stor del är lite kommersiellt jippo, vilket det ju naturligtvis också är, men jag tycker ändå att det är fint med denna dag. Jag vill med detta hylla alla pappor, gamla och unga som verkligen bryr sig och känner för sina barn, de som finns nära och på distans...

Så blev det då äntligen höstlov!

Ja, då var det måndag igen, men jag är ledig. Så skönt! Helgen har varit trevlig med besök från Sandviken. Det var mins vägerska och hennes äldsta son.

Det blev mycket trevliga samtal, minnen från förr och nu. Madelen, Lorenz och Waldemar överraskade och tittade över på lördag kväll. Alltid lika roligt! Lille Waldemar växer och utvecklas och har lärt sig nya saker hela tiden. Man hinner inte riktigt med!

Annars är det ett tröttsamt "gråväder". Det blir så himla mörkt. Jag är lite avundsjuk på de som för tillfället befinner sig i solen. Jag behöver lite sol och värme känner jag...

En kvinna vars dotter jag har haft i min förskolegrupp har nu flyttat tillbaka till Thailand, delar med sig av sina och familjens upplevelser där. Det är så kul att följa dem och få se så fina bilder som hon så generöst delar med sig av. I bland känner jag att jag gärna skulle kunna byta med henne. Synd att mannen jag lever med inte har samma längtan.

Denna vecka har jag ganska få planer. Jag tänkte att jag verkligen ska försöka att ta dagen som den kommer och verkligen försöka att koppla av. Det kommer att bli en tur till Sollefteå och så ska jag på min årliga diabetesuppföljning till min läkare. Det är med blandade känslor jag kommer att göra detta besök...men det är ju så klart bra att jag har dessa besök, men lite ångestladdat är det.

Min son har dansuppvisning i slutet av veckan, jag skulle vilja fara ner och titta, men vi får se hur det blir... jag tycker att det är så roligt att han på senare tid har tagit upp det här med dans igen. Han började lite då han var yngre, men sedan har det varit ett uppehåll.

Nä, nu ska jag och Teddy bege oss ut på promenad. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda...

Barnens rätt

Barnens rätt har vi arbetat med som tema på jobbet. Frågan är ju om de egentligen greppat vad vi har talat om, egentligen...? FN´s barnkonvention kanske inte är det som en sexåring tycker är det viktigaste här i välden på en skala 1-10? Annars kan ju jag tycka att barns rätt i samhället inte är speciellt stark och man lyssnar inte alla gånger till vad som verkligen är bäst för barn i alla lägen. Det är mina erfarenheter i denna fråga. mina erfarenheter från sociala myndigheter är absolut inte av den goda karaktären.

Nåja, dagarna har som vanligt flugit iväg i all hast! Snart är den här veckan slut. Jag har haft några fina dagar nu denna vecka. Det är dagar då man känner att man har haft "flyt". Snart är denna vecka också till enda. Sedan väntar ett välförtjänt lov. Det ska bli härligt med ett litet break.

I helgen är det aktiveringsdag på valpkursen. Kan bli intressant. Sedan är det inte många dagar kvar på kursen. Det känns som om kursen skulle ha legat på våren i stället eller åtminstone tidigare i höst. Det är ju så himla mörkt och kallt och hundarna drar sig för att göra vissa av övningarna.

Nu kommer vi också närmare och närmare julen. Jag tycker att det är lite ångest kring allt kring denna högtid. När man lever i en styvfamilj så är det många saker som ska gå i hop. Bara detta hur man ska fira högtiden och vart. Man kan i detta läge vrida och vända ut och in på sig själv för att alla ska vara nöjda!

Nu är dock alla barnen stora och väll ju så klart satsa på egna traditioner i sina egna hem. När man har barn med flera vuxna inblandade så är det lätt att barnen känner att det blir problem att vara lojal mot bägge föräldrarna, vilket jag tycker är jobbigt. Nä, det är inte lätt att vara barn alla gånger!

Det enda som känns givet är att köpa julklappar till de små barnbarnen. Annars hade detta med julklappar fått vara. Jag vill nog satsa mera på upplevelser. Hur det kommer att bli i år vet jag inget om än, men den som lever får se, brukar det ju sägas.
I alla fall så är jag så glad att jag varit ganska frisk denna höst så här långt, men peppar peppar... Funderar över hur jag ska göra med vaccination mot svin influensan.. jag vet inte om jag är odelat positiv.. det verkar ju som att det ändå är lite biverkningar...

Nä nu ska jag vara lite social. Glutta på tv´n och bara vara...

Feel the burn...

Ja, idag har man rört på fläsket... Det blev drygt en mils snabb promenad. Man måste ju försöka. Jag vet att jag varit dålig på detta att hålla mig i form. Det känns dock motigt då den mörkare årstiden nu är här... det blir ju inte ljusare heller... dagarna kommer att bli kortare och kortare.

Jag ser fram emot att få vara lite ledig snart. Det känns välbehövligt. Jag behöver tid att tänka, tid att vila...

Apropå tid. Chefen för barnomsorgen frågade mig hur det kommer att bli efter jul. Jag vet ärligt talat inte hur det kommer att bli. Jag vill ju vara kvar läsåret ut, och det är troligt att det med stor sannolikhet blir så, men man vet ju inte.

I dag fyllde så min son 20 år. Ringde och grattade och han verkade nöjd med dagen. Väl det. Själv har jag varit ganska trött idag. Vet inte om det var vädret som bidrog till denna lathet, hade tänkt ta reda på tvätt och kanske städa lite, men nehej... Jag har verkligen bara tagit det lugnt idag förutom promenaden. Det kan nog behövas det med ibland.

Mannen gjorde en underbar köttgryta till middag idag och vi åt så att vi blev alldeles trötta... men gott var det! Ja, nu är det bara att ladda inför en ny vecka. Ska titta lite på tv.

I kväll kommer vi att glutta lite på Ensam mamma söker. Jag vet inte om jag gillar idéen fullt ut. Jag tycker att man tar väldigt lite hänsyn till barnen i programmen. Vuxna får göra och ta ansvar för sina egna handlingar, men barnen kan ju ha svårt för att greppa vad som pågår. Nä, vuxnas kärleksaffärer tycker jag ska skötas av de vuxna... jag respekterar att andra tycker annorlunda.

Nej, som sagt, nu ska jag förlora mig lite i tv-såpornas värld...

Sen lördagkväll 17/10

Ja, så ha vi kommit hem från min före detta hemstad Hudiksvall. Det blev kort och mycket intensivt. Syftet med resan var att gratta min son Robin. Jag sitter nu och försöker att summera mina upplevelser i denna sena timme.

Det känns bra att få ha varit ner. Jag ville verkligen gratta honom och dessutom fick jag ju se hur han bor sedan han och hans pappa och nya sambo flyttade i somras. Jag tycker att han har fått det fint och hans lilla krypin var så mysigt!

Jag tror att det känns bra att han rår sig själv mera nu och det känns som att det är mera privat. Han fyller ju 20 år nu. Tänk att min "lillgrabb" fyller 20 år!! Vart har åren tagit vägen? Tycker inte att det var så länge sedan han föddes! Då för 19-20 år sedan reflekterade jag över att det kändes bra att vara ung mamma, jag skulle ju vara föhållandevis ung då Robin skulle vara 20... ja, och nu är jag här...

Vi köpte vad jag tror presenter som uppskattades av honom. Det var ett presentkort på en klädaffär och ett fint halsband. Det valde för övrigt Hans. Måste säga att min man har en bra smak! Jag hade nog önskat att vi hade varit kvar till själva födelsedagen, men hans var otålig att komma hem. Det var för övrigt roligt att strosa omkring i Hudiksvall för lite fönstershopping. Jag tycker att staden har blivit attraktiv då det gäller utbud... det vara annat än då jag bodde där. Nu finns ju det mesta!

Det var roligt att träffa mamma och Bosse också, även om det var annat som kändes mindre bra, men detta kommer jag nog att beröra i min andra blogg...

Annars har det varit en mycket intensiv vecka! Jag har avslutat alla mina samtal, så när som på ett som jag har kvar. Detta känns som en väldig lättnad. Nu kan jag fokusera på lite annat också.

Vi var in på föreläsning också i veckan. En mycket intressant sådan, så det kändes inte bortkastat att vi for in på den! Det var värdefullt att både jag och min kollega fick fara på samma föreläsning tillsammans. Man kan ju reflektera tillsammans om vilka intryck man fått...

Jag kommer nog att resa ner snart. Jag känner att jag har en del relationer som jag vill underhålla. Det börjar kännas väldigt viktigt ju mera åren och tiden går. Det är mycket minnen som flimrar förbi då jag besöker Hudiksvall, både bra och mindre bra. Jag kan känna ett lite sorglig känsla med. Sorg över en del misslyckanden... sorg över drömmar som slagits i kras... trots det så har jag en stor tilltro till framtiden.

Det kändes i alla fall bra också att komma hem igen. I morgon har jag lite tid att landa och ladda inför veckan som ju kommer att bli ganska intensiv med. Jag har det sista utvecklingssamtalet kvar och vi ska in till Östersund i gen... Ja, tiden går som sagt fort! Det ska sannerligen bli skönt med lite ledigt om drygt en vecka då barnen har höstlov...

Nej, nu är det dags att avrunda... Det ska bli skönt att få sova i sin egen säng i natt...

Det finns inga happy periods...

Nä, det gör det inte. Jag har inte mycket tillövers för de så kallade "lingonveckorna" som inträffar en gång i månaden för oss kvinnor. Jag mår ganska dåligt och blir liksom både deppad och har ett illamående som inte är kul och naturligtvis en jobbig smärta. Jag har dock försökt att hålla mig i lite i rörelse vilket hjälper en del.

Jaha, så var den här dagen till enda. Vi har fått en hel del gjort. Huset är nystädat, jag har bäddat rent. Maken har bytt däck på Audin och lagat släppvagnen, så lite smått och gott har hänt.

Städning ja, det är ett ont måste. jag har så svårt att se att det är rörigt och att smutsen liksom lagrar sig i huset. Mannen i huset tycker alltid att vi har det så fint ändå...?

Skulle jag få välja på en arbetsförmån så skulle jag glatt och utan vidare samvete välja städhjälp. Tänk, att få så mycketmera tid till annat! När man jobbar heltid och har långt att resa till och från jobbet så blir det inte så mycket tid till annat då man väl kommer hem. Vill man där till även ha tid för fritidsintressen så blir det ännu mindre tid till att vårda och ta hand om hemmet, orken kanske inte heller finns? Jag fattar inte hur det kan bli så här... ändå är det ju egentligen bara jag och maken hemma i dag. Det var ju mer att ta reda på då alla tre hans barn bodde hemma!

Jag vet att detta kan ses som moraliskt oriktigt, men jag tänker så klart att det ska betalas "vitt" och då har jag inte så stora betänkligheter vad gäller det moraliska.Ja, jag tror att det är många därute som har svårt att få till livspusslet, speciellt om man är kvinna!

Då det varit en fin höstdag så var det ljuvligt att ta en långpromenad i höstsolen. Det inger sådan ro att jag skulle kunna gå i timmar.

I dag tittade jag på gamla bilder. Tänkte på Mulle och sorgen finns fortfarande med mig. jag är så klart glad över Teddy, men en hund ersätter inte på något vis en annan, så sorgen får jag leva med. den poppar inte upp så ofta nu mera, men den finns hos oss. Vi har dock så mycket lyckliga minnen av Mulle som är djupt bevarade i våra hjärtan... livet går vidare... och jag har sagt att någon gång så ska jag ha en svart schnauzer igen.

Nu kallar sängen och det ska bli så skönt att få krypa ner i min nybäddade säng... så nu blir det godnatt...

En skön morgon och tillfälle att ta igen lite sömn...

Vad underbart med helg! Vi fick en sovmorgon och det var välbehövligt känner jag. Jag brukar inte sova så länge som i dag.

Tack och lov så har vi en underbar valp som är sömnig på morgon. Jag är förundrad över vilken tur vi har haft med honom. Vi tycker att det har varit så lättsamt. Jag var inställd på att det hade kunnat vara mycket mera krävande att skaffa valp, men så har det absolut inte varit.

Denna vecka har varit intensiv men jag tycker att det har blivit mycket gjort. Det gäller att verkligen leva i nuet. Det har varit både roliga och mindre roliga saker som jag varit med om denna vecka, det roliga och trevliga har övervägt som tur är! i går tog vi en kaffe jag och ett par kollegor där vi fick en stund till att landa och summera veckan.

Men nu är det lördag och det är ett underbart fin höstväder här. Jag och Teddy ska ta en långpromenad sedan. Det ger en ett tillfälle att rensa bland sina tankar, för sådana har jag samlat på mig under veckan.

I dag finns mina tankar hos en vän och dennas familj. De har under lång tid gått igenom mycket jobbigt och just nu är det väldigt jobbigt. Jag har blivit påmind om hur anonymt det kan vara i samhället i bland. Ett stråk av sorg har farit igenom mitt medvetande denna morgon.

Vintern knackar snart på vid vår dörr. Jag måste se till att komplettera min garderob. Det bär mig emot.

I går hämtade jag ut ett paket med lite kläder. Allt passade och jag är nöjd. Jag tror att det är viktigt att belöna sig då och då. Nu har det varit och kommer att vara en hel del att göra. Det är tillåtet att man får känna att man är nöjd med saker man gjort eller att man känner att man har klarat av sakert man tycker är svårt.

I helgen har vi inte besök av någon av våra barn så det blir att ställa in sig på en lugn helg. Det är lugnt annars med i och för sig, men dessa helger är det väldigt lugnt. Det blir väl att titta på tv, pyssla och städa upp lite...

Nej, nu blir det till att skrida tillverket och ta sig ut lite i detta sköna väder...

Jobbigt med höga krav på sig själv...

Det blev inget bloggande i går. Kände mig missmodig och kanske lite ledsen. det hände så mycket under gårdagen att jag bara var ur form. det blev heller ingen valpkurs. Vädret var heller inte det vänligaste.

Det regnade och blåste så snålt att det inte kändes så lockande att bege sig ut. For hem och försökte att koppla av. Fick tid till att arbeta med mina utvecklingssamtal också. Jag känner att det känns bra att vara väl förberedd inför dessa samtal.

I dag har jag haft tre och det har känts övervägande bra. Trots det känner jag mig lite låg i dag trots att det har varit en ganska bra dag. Jag hoppas att mina samtal upplevdes som positiva... Själv känner jag att jag aldrig är riktigt nöjd. Det sitter nog kvar sedan barnsben att man ville vara duktig och till lags. Jag jobbar hårt på att lösa upp en del av dessa krav. Jag vill så mycket men måste inse att jag inte är någon övermänniska... det som är bra är gott nog.

Har nu suttit och jobbat intensivt och ska snart ta och lägga mig i bingen. I morgon väntar provtagning inför min diabetes koll om en vecka. Jag är lite nervös inför det. Jag tror inte att det kommer att visa på några toppenresultat, men jag vet ju vad det beror på. Jag har ju mått lite si och så. jag försöker i alla fall att röra på mig lite mera nu, men kämpar hårt mot sötsuget... livet som diabetiker är inte alltid en dans på rosor...

Trevligt avslut på dagen

Ja, det blev det! Vi bjöds på mycket god mat och trevligt umgänge, som det ju alltid är hos hans äldsta dotters familj. Det blir alldeles för sällan egentligen.

Lilla Waldemar, han sken som en sol. Han växeroch frodas hela tiden. Det känns viktigt att träffas regelbundet så att ha inte glömmer oss. Tyvärr så träffar vi inte Julia så mycket heller, men det är roligt då det väl blir av.

Nu är det väll bara att krypa till kojs. Jag kan ju erkänna att mitt bloggande kanske inte ses med så blida ögon av mannen i familjen, men det får han faktiskt stå ut med eftersom jag bloggar för min egen skull Det är min ventil...

Imorgon är det dags för valpkurs igen. Det ser jag fram emot. Vi har i och för sig inte tränat alltför mycket, men lite har det ju blivit. tycker att han är ganska duktig på inkallning. Jag vet dock inte hur han skulle bete sig med andra hundar som ytterligare störning...

Nå väl. Det var allt för idag...

Snö i början av oktober...

I går förvarnade de om snö, och ja, nog hade kommit ett litet tunt lager snö. Jag är inte överförtjust, för jag hade inte önskat mig snö än! jag tycker inte om vintern, för det är jobbigt med alla dessaa kläder och halka ... nä, inget vidare inspirerande alls!

I dag får vi se vad dagen kommer att ge. Vi blev bjudna till Lorenz och Madelen och lille Waldemar på middag. Känns roligt... längtar ju att få krama om lillen... Det känns viktigt att hälsa på ibland så att han inte glömmer oss.

I dag har jag ju även en del att göra som har med jobbet att göra. Vi ska börja på med utvecklingssamtalen till veckan och jag vill vara så förberedd som det bara är möjligt. Det är alltid lite pirrigt tycker jag.

Har messat med min son i dag på MSN. Han verkar ha det bra, vilket är huvudsaken för mig. Önskar att vi hade kunnat setts lite oftare, men det är ju som det är. Vi bor ju en bit från varandra och han har skolan och så... Det verkar som att han tycker att det går bra. jag hoppas det. Vem vill inte att det ska gå bra för sina barn?

Han fyller snart år,nämligen 20 år. Tänk att åren gått så fort! Var tog åren vägen...? Ja, det gäller ju att hitta på något åt honom med... Svårt det här med presenter. Man vill ju att det ska vara personligt och gärna något speciellt... Jag tror att han vill ha pengar, men jag vill ändå ge honom något fint minne också... vi får se vad det blir. Samtidigt så fyller Pontus, min lillebror år... Vi ska fara ner och gratta. Det tror jag kommer att bli roligt.

Nej, nu ska jag försöka att få något gjort....

Lördag den 4 oktober

Jaha... i dag har det kanske inte hänt så himla mycket, men det var skönt med lite sovmorgon. lugn och ro.

Teddy hade verkligen ingen brådska ut så han lät sin matte och husse dra sig denna fina höstmorgon.

Det blev lite pyssel med Teddy i dag på förmiddagen. Jag skötte pälsen och han fick sina klor klippta. Det gick bra i dag. det blev även en skön promenad i det sköna vädret. Mannen har tvättat bilen, vilket var högst behövligt. Tur att han sköter detta då jag tycker att det hör till en av de tråkigaste göromålet man kan sysselsätta sig med. Bra resultat blev det i alla fall. Gräsmattan fick sig en duvning också så nu hoppas vi att vi med lite tur slipper klippa den något mera detta år.

I dag blev det lyxig middag. Oxfilé och pommes du chesse. Mums! Han är duktig på att laga mat min man och mankänner sig så bortskämd. Själv har jag tvättat och städat inne. Ett otacksamt arbete kan tyckas, men det är ett evighetsarbete...

Min svägerska kom hit en snabbis. Hon fick hjälp att byta däck till vinterdäck, vilket kan vara säkrast, då det ju har varnats för snöfall, inte så lite heller. Jag hoppas att det kommer att gå bra för svärmor som ska vara ute på vägarna i morgon. De har inte bytt till vinterdäck och det är en bra bit från Skövde till Hammarstrand.

Det var i alla fall roligt att träffa Gun, även om det var ett kort besök. Känns roligt att ha någon att skvallra lite med och även dryfta lite mer ämnen av det djupare slaget.

Nä, nu lockar sängen och det är sent... så det blir skönt att krypa till kojs.

En sur inledning på helgen... :(

Så har också denna vecka kommit till sitt slut. Jag har haft en fin vecka. det är verkligen berikande att arbeta med barn! Man få ju så mycket tillbaka. Barn är ofta en källa till inspiration. Jag skrattar mycket på dagarna men det finns också tillfällen till extra eftertanke med små sorgstråk...

I dag var det tröttsamt att vakna och ta sig upp... Jag brukar inte ha problem med att kliva upp, men i dag var det tungt... var så trött! Vi kom i väg i alla fall och det blev ju en vacker höstdag. Jag försöker att vara ute mycket på dagarna och försöker ta tillvara ljuset för att lagra inom mig inför mörkare dagar som ju kommer.

I dag var det ingen höjdarmat på jobbet. Jag har tänkt mycket på det här med serviceminded personal. Jag har en hel del åsikter om skolmaten och tycker att det just nu går en bra tv-serie på tv´n, Matakuten. Vet inte hur man tänker vad gäller skolmaten och dess kvalité. Det är sällan man lyssnar till barnens önskemål.

Allt handlar om kostnader hit och dit. Kvalité, vad är det?? Jag tycker att programmet lägger fokus på detta. Jag tycker att barn förtjänar bra mat som är närproducerad och tillagad på plats med så lite tillsatser som det är möjligt. jag vet inte om det egentligen skulle vara så mycket dyrare?

I dag kom jag iväg tidigare från jobbet. Jag har ju lite att göra då det blir mycket jobb med alla samtal de närmaste två veckorna. Det känns roligt att ha handlat mycket god mattill helgen.

När jag kollade igenom brevskörden så fick jag se ett brev från försäkringskassan. Jag blir så himla upprörd då jag tänker på den.... eller snarare dess personal. Det ska vara så precist när det gäller att privatpersoner gör fel, men när de (Försäkringskassan) gör fel så är det inte lika viktigt att man ställer saker tillrätta. För att inte tala om alla dessa som väntar på att få pengar från dem! Då är det inte tal om att betala ut ränta till dem för den tid de väntat. Jag har fått lite för mycket pengar från dem, på grund av ett fel de gjort.

De har nämligen inte i tid uppmärksammat att jag friskskrivit mig och därför betalt ut för mycket pengar trots att jag ringt och friskskrivit mig och dessutom ringt och påpekat att de betalt ut för mycket... Ja, då räcker det inte med att jag betalar tillbaka det som blivit fel, utan då ska det läggas på ränta!!! Jag sa att jag tyckte att det var märkligt att detta inte gäller då det är det motsatta... Ja, vad skulle hon säga? Ja, ja... det ska väll gå... lite tråkigt attman ska behöva bli sur så här på fredag kväll.

Maken och jag har i alla fall suttit och funderat lite på en minisemester lite längre fram. Vi får se vad det blir, vi har i alla fall tittat på en del alternativ...

Nä nu ska jag försöka att slappna av... lite vila kan behövas...

Att vara mot andra som du själv vill bli behandlad...

Är ett sant citat, tycker jag. Det är dock svårt att leva upp till ibland tycker jag. Jag är absolut inte felfri i det hänseendet, men det är ett bra riktmärke att leva efter.

En kollega till mig gjorde mig uppmärksam på hur hennes syn på hur de vuxna på min arbetsplats ibland agerar, vilket gjorde att jag fick tänka till. Hon menade att vi vuxna måste fundera på hur vi själva är gentemot varandra då vi ska vägvisare för barnen. Detta kom på tal då jag var tvungen att ta tag i uppseglande konflikter bland några barn.

Visst, hör jag sura kommentarer i bland, vilket ju inte är bra. Det är svårt att reda ut saker och ting med den person det berör. I stället går man till någon kompis och pratar om den andre. Jag tror att detta kan bottna i rädsla i mångt och mycket. Jag försöker att träna på detta varje dag... men det är väll en prövning man kan arbeta på hela livet.

Nå, i dag var det i alla fall dags för årets klassfotografering. Det brukar vara en lite speciell dag. barnen kommer till skolan och är oftast lite extra fint klädda. Sedan är det lite vidrigt och en del av barnen har lite kryp i kroppen, men dagens fotografering gick väldigt bra...

Veckan har hittills gått så väldigt fort... I måndags var jag och Teddy på hundkurs, vilket känns otroligt givande. Teddy var så duktig och var som vanligt helt slut efteråt. Jag inser att vi har en del att lära. Man blir också påmind hur svårt det kan vara att fostra en hund... men det gäller att ha tålamod och uthållighet.

Jag har denna vecka kommit igång att promenera igen. Jag har liksom inte haft ork och motivation en period. Det känns dock skönt att vara på gång igen. Det är faktiskt så att kilon har smugit sig på runt magen och midjan... och det är inte roligt!

Tyvärr är maken lite svag för slarvmat, vilket det kan vara lätt att ta till då man kommer hem sent och är jättehungrig. Jag tror att vi måste bli mycket bättre på att planera maten bättre! Bättre för hälsan, bättre för ekonomin...

Nä, nu ska jag väl vara lite social och bara soffa ner mig framför idol... ska försöka att uppdatera lite oftare...