Onsdag... en bra dag med tid för eftertanke...

Den ena dagen är verkligen inte den andra lik, och tur är väl det! Tiden går så himla fort. Fortare än man tyckte då man var barn... då var födelsedagarna milstolpar liksom... Det är det på sätt och vis fortfarande , men inte på samma sätt.

I dag har vi varit i skogen på förmiddagen... Det gick ju bra även om vädret kanske till en början inte var det bästa. Det är så himla mysigt att ha med fika när man är ute. Inget smakar så gått som när man är utomhus. Barnen ser mest fram emot fikat.

I dag hade vi möte med fritidspersonalen. Det blev ett givande möte och jag får bara bekräftat att det här med att många vuxna samarbetar och bryr oftast måste vara något positivt. Detta gäller både för professionella och i privatlivet. Jag tänker på styvfamiljer... regnbågsfamiljer... Jag kan inte tro att det kan bli för mycket omtanke och kärlek kring ett barn. Att bli sedd och omtyckt för den man är...

I dag hade jag en läkartid. Jag glömde helt bort detta... det har varit en stressig dag så det hade helt fallit bort ur mitt huvud. Det blev dock en varningsklocka... Jag vill verkligen inte hamna i en sådan situation där jag känner att jag åter förlorar mig själv. Dock så är inte all stress skadlig. Jag får se upp , helt enkelt! Just nu känner jag att jag hinner med mig själv på ett helt annat sätt. Jag känner att jag har en helt annan känsla av tillfredsställelse då jag far hem från mitt jobb. jag hoppas innerligt att den känslan får kvarstå.

Fick sms från ett av mina bonusbarn i kväll. Hon önskade en fin fortsatt kväll... sådana små hälsningar värmer. Hoppas att de blir bättre i sin förkylning.
Nu ska jag snart krypa i säng... ska också försöka att vara mera social med min man...