Nä, det gör det inte. Jag har inte mycket tillövers för de så kallade "lingonveckorna" som inträffar en gång i månaden för oss kvinnor. Jag mår ganska dåligt och blir liksom både deppad och har ett illamående som inte är kul och naturligtvis en jobbig smärta. Jag har dock försökt att hålla mig i lite i rörelse vilket hjälper en del.
Jaha, så var den här dagen till enda. Vi har fått en hel del gjort. Huset är nystädat, jag har bäddat rent. Maken har bytt däck på Audin och lagat släppvagnen, så lite smått och gott har hänt.
Städning ja, det är ett ont måste. jag har så svårt att se att det är rörigt och att smutsen liksom lagrar sig i huset. Mannen i huset tycker alltid att vi har det så fint ändå...?
Skulle jag få välja på en arbetsförmån så skulle jag glatt och utan vidare samvete välja städhjälp. Tänk, att få så mycketmera tid till annat! När man jobbar heltid och har långt att resa till och från jobbet så blir det inte så mycket tid till annat då man väl kommer hem. Vill man där till även ha tid för fritidsintressen så blir det ännu mindre tid till att vårda och ta hand om hemmet, orken kanske inte heller finns? Jag fattar inte hur det kan bli så här... ändå är det ju egentligen bara jag och maken hemma i dag. Det var ju mer att ta reda på då alla tre hans barn bodde hemma!
Jag vet att detta kan ses som moraliskt oriktigt, men jag tänker så klart att det ska betalas "vitt" och då har jag inte så stora betänkligheter vad gäller det moraliska.Ja, jag tror att det är många därute som har svårt att få till livspusslet, speciellt om man är kvinna!
Då det varit en fin höstdag så var det ljuvligt att ta en långpromenad i höstsolen. Det inger sådan ro att jag skulle kunna gå i timmar.
I dag tittade jag på gamla bilder. Tänkte på Mulle och sorgen finns fortfarande med mig. jag är så klart glad över Teddy, men en hund ersätter inte på något vis en annan, så sorgen får jag leva med. den poppar inte upp så ofta nu mera, men den finns hos oss. Vi har dock så mycket lyckliga minnen av Mulle som är djupt bevarade i våra hjärtan... livet går vidare... och jag har sagt att någon gång så ska jag ha en svart schnauzer igen.
Nu kallar sängen och det ska bli så skönt att få krypa ner i min nybäddade säng... så nu blir det godnatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar